Quo Vadis?

I torsdags på terminens första riktiga seminarium satt jag och diskuterade med några nya bekantskaper. Två av dem kände varandra sedan innan, och en av dem börjar prata om hur den andra är, och sedan kommer hon in på att hon själv är väldigt sarkastisk. Jag nämner att jag kan uppfattas som sådan också lite nu och då. (Jag vet…årets underdrift, men…work with me here.) Hon fortsätter med att säga att killar inte gillar sarkasm, vilket får mig att utbrista: "Jaha! Det kan ju förklara ett och annat…" och tänker att det är mina sporadiska utbrott av sarkasm som får killarna att fly. Men jag vet inte om jag tror henne. Dels för att hon själv har pojkvän och dels för att jag fick syn på denna annonsen som ju formligen dryper av sarkasm.

Är det ett dåligt tecken att jag redan efter första riktiga föreläsningen är grymt uttråkad? Sitter just nu i biblioteket på skolan mellan föreläsningar och vet inte vad jag ska hitta på. Det känns för tidigt för att äta lunch, med tanke på att jag åt en macka vid tio. Dessutom har alla andra gått iväg i sina små gäng för att äta ihop. Alltid denna omgrupperingsångest för varje ny termin. Fånigt nog är jag alltid övertygad om att ingen vill hänga med mig, men det brukar gå över när jag träffar på någon som är aningen mer oblyg än mig. Vilket i sanningens namn inte är så svårt att vara i såna här sammanhang. Det är väl det där förändringsobenägna i mig som gör sig påmint. Det är så skönt när man har en rutin och en grupp att hänga med. Man slipper tänka liksom.

Samtidigt är jag lite emot att vara med i ett "gäng" så där strikt. Egentligen vill jag vara en sån som inte är så beroende av andra för att känna sig trygg, och det är jag ganska ofta. Men inte idag. Idag vill jag helst gå hem och krypa under täcket. Men nu när det inte går, gömmer jag mig i den mörkaste datasalen på biblioteket, för att sedan krypa ut strax innan nästa föreläsning. Sen får jag äntligen gå hem och begrava mig i mina böcker och känna att jag hör till i mitt och kombo Å:s lilla tvåmanskollektiv.

Imorgon återgår jag till min huvudsakliga sysselsättning, dvs. att vara högskolestudent. Det innebär att jag just nu suttit och kollat igenom schema och studiemanual och försöker strukturera upp min tillvaro i allmänhet. Det går ganska bra, men jag inser att det blir en rivstart. Med fyra föreläsningar, två seminarier och över 400 sidor att läsa på tre dagar ser det inte ut som att det finns särskilt mycket utrymme för andra aktiviteter, som t ex den där inflyttningsfesten jag ska på imorgon kväll. Men det får gå. Vem missar frivilligt en mahjong-kväll i goda vänners lag? Not me!

Annars är känner jag mig hyfsat förberedd. Jag har utarbetat en plan för införskaffandet av kurslitteratur. Den innebär att jag, snabb som en vessla, direkt efter första seminariet (eller eventuellt redan under första rasten) tar mig till biblioteket och snor åt mig timlånet av alla kursböcker vi ska ha första veckan. Sedan kan jag i lugn och ro göra det man gör med kursböcker som är för dyra att köpa under resten av eftermiddagen.

Den enda haken för min annars så välplanerade kursstart är en sak som gick upp för mig alldeles nyss och som jag inte vet hur jag ska lösa. Det gäller kollegieblocket.

Enligt min kollegieblocksorganisation bör jag ha ett nytt kollegieblock inför varje termin, och sedan fyller jag på med kollegieblock vart efter delkurserna går under terminen. Nu är mitt dilemma det, att jag inte har något opåbörjat kollegieblock hemma. Jag har ett som är knappt påbörjat, men det är anteckningar från ett helt annat ämne i det, och viktigare - det är inte helt opåbörjat.

Jag skulle ju helt enkelt lösa problemet genom att köpa ett nytt imorgon. Men. Vi börjar klockan nio, och det är precis då bokhandeln på skolan öppnar. Dilemmat blir då att komma i tid utan block, eller att komma med ett block men för sent.

Detta är ett högst svårlöst problem, och helt bortom det vanliga kollegieblocksinköpsproblemen, dvs om det ska vara linjerat, rutat eller varken eller. 

…jag är inte död. Jag har bara semester. Och tydligen innebär det att jag inte har någon lust att blogga. Jag trodde det skulle vara tvärt om, men icke. Jag skriver sen när jag får lust igen. Det borde bli någon gång i höjd med att plugget börjar och jag vill göra allt annat än plugga. Så håll ut! Skolan börjar nästa vecka.

So long! 

Dagen då…

…jag har sovit en halv natt efter att ha varit på semester i Sussex, England i några dagar.

…jag har tittat igenom de drygt 450 foton jag tagit på tre dagar och slumrat till under tiden.

…OS i Peking börjar och jag couldn’t care less. Eller, jag är faktiskt lite nyfiken på Robert Wells låt, så jag kanske kollar på invigningen ändå.

…jag inte riktigt vet vad jag ska vänta mig av Stockholm - blir staden galen av datumhysterin?

…världens coolaste och bästa Oscar blir två år och ska få en riktigt bra bok av sin allra bästa faster (dvs. jag). 

…har jag semester!

Efter en riktigt horribel jobbvecka med extrem underbemanning kan jag äntligen inleda min tre veckor långa lyxsemester. Lyxen består i att den är tre veckor lång och sammanhängande. Helt fanatiskt skönt faktiskt!

Det enda plusset med att jobba så förfärligt mycket och vara så fantastiskt stressad som jag varit denn veckan är att när allt är över känns det som att ha varit död och fått livet åter. Tror jag i alla fall. Jag har aldrig varit död, så jag vet inte. Men det är som jag tänker mig liksom.

Jag känner mig ändå lite stressad inför semestern. Jag är stressad över att jag kanske inte kommer hinna slappna av så mycket som jag vill. Helt sjukt att jag ska känna så, men så är det.

Så planen är att klara av alla måsten jag har under de här tre veckorna så snart som möjligt, helst i helgen, så att jag i och med resan till Brighton kan påbörja operation nedvarvning. Efter hemkomsten tänker jag alltså göra mest ingenting. På sin höjd njuta av livet, men verkar det för ansträngande så struntar jag i det med.

I samma anda ska jag nu smaka en av kombo Å’s nybakade pizzabullar och sätta mig på en förhoppningsvis sval balkong och läsa tills jag stupar. Vilket borde bli ungefär tre milliskeunder.