Quo Vadis?

Här är boken som min blogg är uppkallad efter.

Den finns också som film. Jag har inte sett den, men jag tror att boken som vanligt är bättre än filmen. Även om filmens reklamaffisch (från 1951) är grymt snygg.

I två veckor nu kommer jag leva i exil i storstaden istället för att bo hemma i förorten. Lyssnande på halv-homien Salem Al Fakir undrar jag om jag redan saknar den. Förorten alltså.

Två definitiva fördelar med exil-livet i stan är dock att café-frukost finns två minuter hemifrån…

och att möjligheter till söndagförmiddagsshopping finns en minut hemifrån. Morgonens skörd:

Äntligen har jag köpt en ny hylla! Mina böcker har varit väldigt trångbodda ett tag, och det har verkligen inte sett roligt ut i min bokhylla. Men så i går hittade jag en kompis till den ensamma hyllan för endast 80 kr. Ett riktigt fynd!

Så gårdagskvällen spenderade jag med att ordna och ordna om i mina hyllor. Det slutade med att nya hyllan blev full av pärmar och andra "kontorssaker" som man brukar vilja ha i närheten av datorn. Den gamla hyllan tänkte jag fylla med kursböcker och skönlitteratur.

Men så tyckte kombo Å att det skulle se snyggare ut om vi fyllde hela bokhyllan i gästrummet/biblioteket med bara pocketböcker. Och det höll jag ju med om. Men resultatet blev att snygg-bokhyllan i mitt rum blev ganska öde och tom.

Eller ja, två hyllplan är fyllda med kurslitteratur och ordböcker och ett med andlig litteratur och poesi. Men de andra två hyllplanen är det lite glest på.

Jag får helt enkelt se till att skaffa lite fler böcker!

För några veckor sedan snodde jag denna bok av kombo Å, och det ångrar jag inte en sekund! I boken delar författaren, Adrian Plass, med sig av sig själv och sina tankar kring livet som kristen, livet med Jesus som ständig följeslagare. Denna ödmjuka man, Adrian, är en av mina favoritförfattare. Och medan jag läser rinner tårarna. Lika ofta av skratt som av smärta.

Till skillnad från många andra böcker om kristen tro handlar denna boken verkligen inte om det. Den handlar om "mig" och Jesus. Bara så. Ingen religion, inga dogmer och avancerade teologiska resonemang. Den handlar om livet. Den handlar om misslyckanden, tillkortakommanden och brustenhet. Men den handlar också om upprättelse, insikter och acceptans. Den handlar om att acceptera att vi, trots alla misslyckanden och tillkortakommanden, är förlåtna och älskade. Villkorslöst. Den handlar om att vi, efter att ha gått sönder, kan bli hela igen. Och den handlar om att acceptera att vi efter att ha gått sönder och blivit lagade aldrig blir desamma igen, men att det är ok.

Nu när jag tänker efter är jag inte helt säker på om det faktiskt är så att den handlar om det som jag skrivit här. Men efter att ha läst den är det så jag känner mig; lite mera hel och lite mera älskad. 

Jag ska nog ta och läsa den igen…