Vegetable car
May 28, 2009Det här är nog den sötaste låt jag hört!
Den kille som skriver en sådan sång till mig lär ju får mig att smälta.
Det här är nog den sötaste låt jag hört!
Den kille som skriver en sådan sång till mig lär ju får mig att smälta.
Varför ska det vara så himla svårt? Att leva alltså. Jag fattar inte hur man gör i alla fall.
Men den här låten är bra. Hade den på repeat hela vägen till jobbet. Den hjälper lite.
My uncle’s in the county jail
His time is on his hands
He knows he chose a barren cell
Over a fair and fertile land
He took another hit
He hit another high
He flew until he fell
Just like he has a thousand times
Nothing ever seems to change
But miles away beneath the waves
There are mountains
Mountains on the ocean floor
They’re rising from the deep
But no one ever sees
No one ever sees
I can’t believe I landed there
I swear I swore it off
I know that I can’t stand it here
Still I came and took a fall
I wish that I could shake it
I wish that I was free
I wish that I was half the man
I wish that I could be
There are mountains
Mountains on the ocean floor
They’re moving up so slow
No one ever knows
No one ever knows
Nothing ever seems to change
But miles away beneath the waves
Down below the dirt
Hotter than a flame
In the belly of the earth
He has given you a Name
There are mountains
Mountains on the ocean floor
They’re rising from the deep
Where no one ever sees
There are mountains
They’re hidden there beneath the waves
They’re moving up so slow
No one ever knows
There’s a molten heart of stone
That is waiting to explode
Only God can see it grow
I was sure by now
God You would have reached down
And wiped our tears away
Stepped in and saved the day
But once again, I say "Amen", and it’s still raining
As the thunder rolls
I barely hear Your whisper through the rain
"I’m with you"
And as Your mercy falls
I raise my hands and praise the God who gives
And takes away
And I’ll praise You in this storm
And I will lift my hands
For You are who You are
No matter where I am
And every tear I’ve cried
You hold in Your hand
You never left my side
And though my heart is torn
I will praise You in this storm
I remember when
I stumbled in the wind
You heard my cry to you
And you raised me up again
My strength is almost gone
How can I carry on
If I can’t find You
But as the thunder rolls
I barely hear You whisper through the rain
"I’m with you"
And as Your mercy falls
I raise my hands and praise the God who gives
And takes away
I lift my eyes unto the hills
Where does my help come from?
My help comes from the Lord
The Maker of Heaven and Earth
Det var vad jag och kollegan J fick nu på morgonen. Vi har en rätt så pressad arbetssituation på mitt jobb, och till råga på allt så låg våra system nere ett par timmar nu på morgonen. Vi kunde alltså inte göra så mycket. Stört. Störningar.
För att lätta upp stämningen lite ville kollegan J spela en låt för mig, och resultatet blev ett skratt-sammanbrott. Hör låten och se videon här. Också stört, men på ett otroligt komiskt sätt.
Enjoy!
På en del gudstjänster får man ut mer av sången än från predikan. Igår var en sådan gång - sången var predikan.
En ton från himmelen
"Hur ljuvligt att få vara en ton från himmelen,
ifrån Guds eget väsen den rena kärleken.
Här nere till vårt öra så många missljud når,
Men Gud är saligheten , säll den som det förstår.
Men Gud är saligheten, säll den som det förstår.
När anden stilla vilar, sitt fäste har i Gud,
i hjärtats inre formas de rena lovsångsljud.
När Gud slår an ackordet i himmel och på jord,
då blir av hela mänskan en lovsång utan ord.
Då blir av hela mänskan en lovsång utan ord.
Men för att därtill komma man måste bliva tom.
Det måste bringas tystnad i hjärtats helgedom.
När Herren där vill tala man måste vara still,
att Han med instrumentet får göra som Han vill.
Att Han med instrumentet får göra som Han vill.
När egenviljan brutits, dess röst har tystnat här,
jag uti Jesu händer kan bli vad Han begär.
Ty det är hemligheten, att Gud ifrån sin tron
blott ur ett ödmjukt hjärta kan bringa fram en ton.
Blott ur ett ödmjukt hjärta kan bringa fram en ton. "
Medan sångaren sjöng denna sång funderade jag lite. Den första tanken som kom var att det här är ju precis vad jag vill. Jag vill vara en ton från himmelen. Men så tänkte jag på hur långt jag är ifrån att vara just det. Och då blev jag lite ledsen. När jag väl ljuder ljuder jag skorrande falskt, men för det mesta ljuder jag inte alls.
Men så fick jag en tröstande tanke om det här med tystnad. Det är tystnaderna, pauserna i ett musikstycke som ger det rytm och liv. Och en ton som ljuder utan pauser slutar snart att höras. Så när min melodislinga har en paus är det bara för att ljuda mycket klarare när det väl är dags att ljuda igen.
Att sova över hos mor och far en veckodag innebär en tidig morgon dagen efter - de går upp klockan _sex_ noll-noll. Lite hårt när sömnen inte inträdde förrän framåt tvåtiden. Men då, när man ändå tvingas att titta på Nyhetsmorgon, eller i alla fall lyssna på det är det ju sånt här som gör det värt det. Piggt och glatt! Jag välkomnar Little Marbles spröda glättighet och ordkonstrande texter i mitt liv, och funderar allvarligt på att köpa deras skiva. (Och det är gott betyg, för jag köper väldigt väldigt sällan skivor.)
![]()
Riktig bra låt i riktigt go’ version! Originalet av Damien Rice är också riktigt bra. Det heter då The Blower’s Daughter. Lyssna och njut. Eller rys. Det är vilket som.
(Sen ska jag lära mig hur man får in ett youtubeklipp i bloggen. Om någon vet, please let me know.)